Många människor – särskilt kvinnor – har under stora delar av livet tränats i att finnas till för andra. Därför kan det kännas ovant, ibland till och med förbjudet, att tänka att det egna livet är värt att berätta om.
Men din berättelse har ett värde. Den kan beröra någon annan, väcka igenkänning, tröst eller mod. Skrivövningarna nedan kan hjälpa dig att börja tro på värdet av din story.
Tänk igenom några händelser
Utgå från ett fåtal situationer som du skulle vilja berätta om i din framtida självbiografi.
Skriv ett brev från en fiktiv läsare
Gå in i rollen som en fiktiv läsare till din självbiografi. Läsaren har blivit berörd av dina händelser, känt igen sig, och vill tacka dig. Här nedan finns 5 punkter som du kan utgå ifrån när du skriver brevet. Fyll i varje del med dina egna ord. Du kan skriva fritt eller använda de föreslagna inledningarna som stöd.
Hör gärna av dig och berätta om dessa skrivuppgifter har hjälpt dig att få en större tro på att din självbiografi kan komma att betyda något för någon. Maila mig och låt mig få veta hur övningarna fungerade!
1. Inledning – kontakt
”Kära du,
Jag vet inte vem du är, men jag har just läst din berättelse. Och jag vill bara säga att något i mig öppnade sig. Något jag inte visste att jag bar på, rörde sig när jag läste dina ord.”
• Vad vill den här läsaren säga dig? Hur reagerade hon? Vad var det i din berättelse som grep tag i henne eller honom?
Skriv här:
2. Återspegling – igenkänning och beröring
”När jag läste om hur du beskrev den där tiden i livet då allt gick i ett – när du glömde bort dig själv mitt i allas behov, kände jag mig mindre ensam. Det fick mig att tänka på hur ofta jag själv ställt mig sist i ledet.”
• Vad påminner detta om i hennes/hans eget liv?
Skriv här:
3. Lärdom eller intryck
”Det du skrev fick mig att förstå att det inte handlar om att vara färdig innan man berättar. Det räcker att vara sann.”
• Vad lärde sig denna person av din berättelse? Vad blev tydligare?
Skriv här:
4. Tacksamhet och bekräftelse
”Jag vill tacka dig för att du vågade skriva om sådant som ofta förblir tyst – om ensamheten, skavet i relationerna, om vardagens små avgörande ögonblick.”
